I lördags kväll, precis som jag önskat, kom Loretts lilla föl. Höll nästan på att missa det då hon inte visat mycket. Det enda som ändrat sig var det jag skrev förra inlägget och när jag tog in henne vid 16-tiden tänkte jag först gå en liten runda med henne men hon ville in i boxen. Hade koll på henne via kameran hela kvällen och inget konstigt alls med henne. Kl halv nio lägger hon sig ner och då blev vi misstänksamma. Gör mig snabbt iordning för att åka till stallet och då ringer stallkompisen och säger att "vattnet går nog nu". Slänger mig i bilen och är i stallet på fem minuter, då var redan en hov ute. Strax efter kom nästa hov och sedan ett huvud. Sedan tog det bara ngr minuter så var hela fölet ute. Lorett låg ner cirka fem minuter och reste sig sedan. Började slicka direkt på lilla fölet som snabbt såg pigg ut. Efter ytterligare tio minuter släppte Lorett efterbörden. So far so good. Trots ngr försök kom inte lilla tjejen upp på fötter. Vi mjölkade ut Lorett och gav henne. Försöket hjälpa henne att komma upp och Lorett hjälpte också till men nej. Ringde då våra superduktiga veterinärer där en alltid har jour och hon tyckte fölet borde kommit upp vid detta laget. Hon kom vid midnatt och då hade fölet ännu inte kommit upp. Hon såg direkt att fölet, trots 345 dagar i magen, nog inte var riktigt färdig. Dels var hon alldeles för liten, bara 21 kg, och hon har de klassiska förtidigt födda tecknen, såsom buktande panna och utstående ögon. Något som kommer att växa bort dock. Tog prover på henne som även visade infektion. Hon fick dropp och antibiotika, via kanyl i halsen och sedan hjälpte vi henne upp så hon fick dricka lite mer mjölk från flaskan när hon stod vid juvret. Efter ett tag fick hon tag i juvret och kunde dia själv, dock behövde vi stå bakom henne och stötta henne annars ramlade hon. Jag höll på resten av natten med att så fort hon vaknade hjälpa henne att stå, gå och äta. Funkade bra och redan igår förmiddag var hon mycket piggare. Fick mer medicin och dropp på förmiddag och kväll. Redan igår kväll åt hon helt själv och kunde komma upp själv, om än med lite svårighet, och hon t o m galopperade trots att hon knappt kunde gå. Idag är hon ännu piggare så förhoppningsvis kan vi sluta med medicinen idag och att hon kan få komma ut med Lorett i morgon. Lorett är en supperdukig och snäll mamma!